Vätternrundan 2024 - Umara Sub-9 2025-05-16

När jag först hörde om Umara Sub-9 för Vätternrundan 2024, trodde jag aldrig att jag skulle komma med – och ännu mindre att jag skulle klara det. Men efter en stressfraktur, en oväntad plats i laget och månader av hård träning stod jag där på startlinjen. Detta är en sammanfattning av resan mot att klara Sveriges största motionslopp på cykel under 9 timmar.

I augusti förra året (2023) fick jag en stressfraktur i min fot efter en sommar med ganska intensiv löpträning för att förbättra min tid på en halvmaraton-distans. Målet var att förbättra min tid på Göteborgsvarvet men också Ironman Jönköping 70.3. Eftersom stressfrakturen var sådan att det inte förvärrades av cykling och jobbet ändå behövde göras för triathlon började jag öka min cykelvolym lite mer under hösten. På hösten såg jag även att Umara skulle ha en subgrupp för Vätternrundan 2024 och efter lite funderande (och uppmanade av Simon på Umara) så sökte jag men utan att ha några förväntningar.

Att köra Vätternrundan på under nio timmar var något jag aldrig ens hade övervägt. 315 kilometer i ett högt tempo kändes nästan omöjligt. Så när jag först fick beskedet att jag inte kommit med, kändes det väntat – men sedan kom ett oväntat samtal från David på Umara om ett avhopp och jag var med!

Ett mail med information och träningsprogram dök upp i mejlkorgen och så bar det av. Jag visste att jag låg efter de mer erfarna cyklisterna och att jag behövde träna smart. Vad krävdes egentligen för att klara 315 km på under nio timmar? Jag läste artiklar, jämförde träningsupplägg och funderade konstant. Det enda jag kunde göra var att gräva där jag stod: följa träningsprogrammet och hålla mig frisk och skadefri.

November 2023 - Träningsstart

Träningsschemat från Richard startade i mitten av november, då hade jag redan smygstartat min säsong med några veckor av 5-6h träning. Det tog lite tid innan jag hittade rätt uppvärmning som fungerade för mig och vilken struktur på passen som jag skulle sätta upp. I vårt schema fanns mycket frihet i hur vi kunde planera våra veckor men för mig fungerade det att köra vilodagar på måndag och fredag, intervallpass på tisdag, torsdag och lördag samt längre pass på söndagar och ett lite kortare lugnare pass på onsdagar. I början hade jag svårt att kalibrera vilka zoner som kändes bra osv. Men hittade snart ett bra flow och det var skönt att hitta en bra rutin.

I slutet av november samlades vi för en första teamträff hos Umara. Kylan och halkan gjorde det nervöst, men mötet gav oss en djupare förståelse för träning och nutrition. Att få insikt i exakt hur vi skulle optimera energiintaget och träna effektivt gjorde mig ännu mer motiverad.

För att hålla lite koll på hur träningen gick fanns flera FTP-test i form av att göra ett test där vi höll vår maximala kraft i 20 minuter. FTP-testerna blev både en motivation och en mätpunkt för min utveckling. Att hålla maxkraft i 20 minuter krävde både strategi och pannben – det gällde att inte bränna allt krut i början. Testerna blev också en chans att bolla tankar med Richard, vilket hjälpte till att känna trygghet i träningsprogrammet.

Mina första två test råkade hamna precis efter en veckas sjukdom och en efter en skidsemester vilket gav mig lite andra förutsättningar än de senare. Med tiden blev resultaten bättre och bättre med mycket slit på trainern i källaren, vintern innehöll mycket svett och tårar.

Februari 2024 - Teamträff 2

Det blev äntligen lite ljusare och detta markerar ett skifte från vintern till att faktiskt närma sig vår och en tid där vi kan cykla utomhus. Detta möte fokuserade på att köra säkert i belgisk klunga trots regn, kyla och världsrekord i antal punkor. Det var nervöst och klungan kändes på helspänn hela tiden men mot slutet blev det mer avslappnat och gick lite bättre.

Efter denna runda pratades det lite om några extra inofficiella träffar som vi i Göteborgsområdet skulle ha, vilket i efterhand gav otroligt mycket för min personliga förbättring i belgisk klunga och sammanhållningen.

April 2024 - Teamträff 3

Någon vecka efter en inofficiell träff den 1 april så samlades teamet i Alingsås för det så kallade genrepet. Nu skulle vi få till en bra klunga där vi roterar och slipar på teknik för att få allt att stämma. 16 mil i halvtaskigt väder avklarades och mycket bra och individuell feedback från David och Richard gjorde att det kändes väldigt mycket bättre att rulla i belgisk kedja men samtidigt hålla bra koll på positionering av och på cykel.

Efter denna träff var vi enligt Richard redo för Vätternrundan, bara sista träningen avklarades. Det blev bättre väder ju närmare Vätternrundan vi kom, 1 maj körde vi ytterligare en inofficiell träff där några få tappra cyklister utkämpade en episk kamp mot hård motvind. Var det något pass som jag tänkte extra på under Vätternrundan så var det detta. Extra tufft och sega ben efter att konstant rotera i liten klunga samtidigt som motvinden tryckte oss tillbaka. Flera lite längre pass kördes också innan juni för att öka uthålligheten, dessa pass var extra trevliga då vi ofta körde tillsammans.

Juni 2024 - Vätternrundan

Jag tog ledigt på fredagen för att köra upp till Motala och inte stressa för mycket. Vi träffades, checkade in på hotellet där vi vilade och åt lite. Vi träffades lite senare på kvällen för att få energipaket för resan till första stoppet i Bankeryd och lite lättare genomgång av dagen. På morgonen efter var det tidig uppgång för avresa 06:06.

Sub-9 teamet

Taggade, nervösa och vältränade så rullade vi ut från Motala och det var otroligt fint och gick lätt ner till Jönköping. Där hamnade vi bakom biltrafik vilket saktade ner oss extremt mycket. Vid första stoppet i Bankeryd låg vi lite efter planen men alla var vid gott mod. Nu började det kännas lite tuffare men efter lite energi och U-Intend så gick det fint igen.

Till Karlsborg rullade det också på trots lite kalabalik i en uppförsbacke med en hoppad kedja. Efter några mil började jag känna att krampen kom och vi blev en liten skara i rotationen. När jag skulle gå upp och dra noterade jag att jag var tvungen att trycka ca 400W för att komma ikapp. Här började jag ta slut på riktigt och när David frågade om jag ville gå bak och vila så kände jag att ja, nu är det dags. Efter det blev det en kamp för att undvika kramp och i backarna vid Zinkgruvan så kände jag mig ganska slut. Det fanns inte så mycket mer att ge, vissa stunder mådde jag riktigt illa och behövde ta in lite, lite vatten för att hålla igång. Andra stunder så kom tankar om att släppa gruppen men då visste jag att jag ändå var tvungen att ta mig i mål för egen maskin och det hade varit värre. Några starka killar i teamet drog oss in i mål.

Utanför Karlsborg, foto av Happyride.se

Väl inne i Motala så släppte allt, efter målgången så kände jag mig bara glad och lycklig att jag nått målet. Fick ett meddelande direkt när vi gick i mål om tiden 08:51. Vi hade klarat det!

Träningen

Familjen var väldigt förstående och jag gjorde så mycket jag kunde för att träningen inte skulle påverka de andra. Många söndagar vigdes dock åt långpass men det kändes ändå som det fungerade bra. Framför allt lade jag ner väldigt mycket tid på trainern i källaren för att köra intervaller, det fungerade väldigt bra.

Sammanfattningsvis så tror jag att det som gjorde mest skillnad var att jag både ökade volym, höll träningen konsekvent och hade varken skador eller längre sjukfrånvaro. Många gånger var det även så otroligt bra att jobba med mentala bilder av att gå i mål under 9 timmar och att få dela det med ett härligt gäng. Peppandet från alla genom Strava och att få cykla tillsammans när vädret tillät gjorde också otroligt mycket för att kunna stå ut när vissa pass var extra tuffa.

Vädret gjorde också att det blev lättare att köra mer volym vilket kan ses på mina träningsveckor:

Antal timmar per vecka

Under själva loppet var det tuffaste mot slutet vilket kanske inte är någon stor överraskning. Jag kände mig väldigt stark ända fram till Jönköping och ganska så ok till Karlsborg men efter det började det gå lite trögare och när vi blev få i rotationen var det svårt för mig att orka med. För att bli ännu bättre borde jag köra fler lite längre pass, det vill säga över 150 km för att verkligen se till att kroppen ska orka att köra länge. Även längre intervaller så som 2x20 minuter kanske jag hade satsat på för att verkligen se till att ha syratålighet och att kroppen ska orka utan att få kramp.

Troligtvis hade lite mer volym gett ännu mer men den tiden hade varit svårt att få fram med heltidsjobb plus barn och familj.

Utveckling i FTP-test genom max-20:

Datum Max 20 avg W FTP
2024-01-02 283 (±0) 269
2024-02-10 286 (+3) 271
2024-03-10 289 (+3) 274
2024-03-26 298 (+9) 283
2024-05-07 306 (+8) 290

Utvärdering

Att rulla över mållinjen efter 8 timmar och 51 minuter var en av de största upplevelserna i mitt liv. Från att vara osäker på om jag ens skulle komma med, till att pressa mig själv hårdare än någonsin, visade att med rätt träning och motivation kan man nå långt. Jag har lärt mig så mycket – om träning, om uthållighet och om mig själv.

Att få dela cykelglädje med andra, kämpa mot samma mål och få experthjälp med både nutrition och träning har varit helt fantastiskt. Alla inblandade har varit toppen och det har verkligen varit ett minne för livet. Jag kommer definitivt sikta mot nya mål i min cykling och träna på för att bli ännu starkare.

Sub-9 på Vätternrundan då, kan vem som helst göra det? Med träning och ordentlig motivation så tror jag nog att de flesta med en någorlunda bra grundfysik kan klara det. I en bra grupp så är det helt klart möjligt.

Tack till alla i gänget och alla på Umara som gav mig möjligheten att få göra en sådan här resa.